Stjärnor bildas när de tätare delarna av stora molekylära moln kollapsar under gravitationens inverkan. Nybildade stjärnor omges av molnen de fötts ur, och när stoft och gas faller in mot stjärnan bildas en cirkumstellär skiva av långsamt infallande material som roterar kring stjärnan. Ur denna skiva bildas planeterna, men också fenomen som strålar av utströmmande material, så kallade "jets". Skivan kan existera i tiotals miljoner år och kring vissa fullt utvecklade huvudseriestjärnor kan man fortfarande observera skivor av stoft och grus.

I Stockholm studeras stjärnbildning genom observationella studier av cirkumstellära skivor, både nybildade och mer utvecklade. En rad våglängdsområden, från optiskt ljus via infrarött till radio används för att studera skivornas innehåll av stoft och molekyler.

Astrobiologi är ett tvärvetenskapligt forskningsområde som bland annat studerar förutsättningarna för livets uppkomst i universum. En viktig del av detta som studeras vid institutionen är planetbildning och -utveckling i cirkumstellära skivor. Institutionen samarbetar inom astrobiologiområdet med Fysikum, Inst. för geologiska vetenskaper samt Inst. för molekylärbiologi och funktionsgenomik inom Stockholms universitets Astrobiologicentrum, SU-ABC.

Forskare:

Alexis Brandeker
Axel Brandenburg
Gösta Gahm
Garrelt Mellema
Bengt Larsson
Göran Olofsson
Aage Sandqvist
Ricky Nilsson

Forskarstuderande:

Gianni Cataldi