Vid institutionen studeras dels själva supernovaexplosionen, och dels den strålning som uppkommer när material från den exploderande stjärnan träffar omkringliggande gas. Ett väl studerat exempel är supernova 1987A. Gammablixtarna är ännu mer energirika än en typisk supernovaexplosion, och kan därför studeras i mycket avlägsna delar av universum. 

 
SN1987A (NASA/ESA)
 
 
 

Det som återstår av stjärnorna efter explosionen, neutronstjärnor eller svarta hål, kan ofta ge upphov till mycket högenergetisk strålning i radio, röntgen- och gammaområdet. Detta orsakas av material som faller in mot de kompakta objekten. Vid institutionen studeras dessa fenomen genom observationer från markbundna teleskop, satelliter och ballongexperiment.

Ett relaterat forskningsområde är användandet av supernovor för kosmologiska mätningar och studiet av universums acceleration. Även här är institutionen aktiv.

En stor del av forskningen inom området sker i samarbete med fysikinstitutionerna vid Stockholms universitet och KTH inom Oskar Klein Centre.

Forskare:

Claes-Ingvar Björnsson
Claes Fransson
Cecilia Kozma
Stefan Larsson
Peter Lundqvist
Jesper Sollerman
Göran Östlin
Stephan Rosswog
Oleg 
Korobkin
Ivan Zalamea
Jens Melinder

Forskarstuderande:
Mattias Ergon
Natalia Lundqvist
Emanuel Gafton

Du hittar kontaktuppgifter under Personal.