Eftersom den kosmiska återjoniseringen sammanfaller med den epok då de första galaxerna bildades, verkar det troligt att de spelat en viktig roll i processen. Detta kräver dock att den energirika strålningen på något sätt kunde ta sig ut ur galaxerna och nå det intergalaktiska mediet. Ingen har hittills kunnat visa att detta verkligen skedde, eftersom de joniserande fotoner som eventuellt tog sig ut snabbt absorberades och därför inte går att observera.

I en artikel publicerad i novembernumret av Astrophysical Journal visar Erik Zackrisson, Hannes Jensen (båda från Stockholms universitet) och Akio Inoue (Osaka Sangyo University) att även om de energirika fotonerna från de första galaxerna i sig inte kan observeras, så ger läckaget upphov till observerbara effekter i galaxernas spektra. Dessa signaturer ligger utom räckhåll för dagens teleskop, men kommer att kunna studeras med James Webb Space Telescope, som skjuts upp 2018. Resultatet möjliggör en helt ny typ av studier av de första galaxerna och kan förhoppningsvis leda till att återjoniseringens gåta äntligen får sin lösning.

James Webb Space Telescope är ett samarbetsprojekt mellan NASA, den Europeiska och den Kanadensiska rymdstyrelsen. Det blir det största teleskopet som någonsin skjutits upp i rymden och kommer att placeras på ett avstånd ca fyra gånger längre bort än Månen. Sverige har bidragit till utvecklingen av MIRI, ett av de instrument som teleskopet kommer att använda för att studera avlägsna galaxer.

Länk till artikeln: http://iopscience.iop.org/0004-637X/777/1/39/

Preprint: http://arxiv.org/abs/1304.6404

I Augusti 2014 anordnar astronomer vid Oskar Klein Centre, Stockholms universitet, en internationell konferens om Universums återjonisering.