I galaxen IC 831, belägen 300 miljoner ljusår bort i stjärnbilden Berenikes hår, hittade projektet iPTF den 3 maj 2014 en supernova -- en exploderande stjärna. Den fick namnet iPTF14atg. En sådan explosion kan lysa lika starkt som resten av stjärnorna i galaxen tillsammans. Den typ av supernova som det rör sig om i detta fall, en så kallad Typ Ia, har egenskapen att alla supernovor av denna typ lyser ungefär lika starkt i absoluta mått. Astronomerna kan därför använda Typ Ia-supernovorna som avståndsmarkörer, eftersom kännedom om skenbar och absolut ljusstyrka tillsammans ger avståndet till supernovan. På detta sätt användes Typ Ia-supernovorna som avståndsmarkörer i det arbete som visade på universums allt hastigare expansion och som belönades med Nobelpriset i fysik 2011.

Denna datorsimulering visar i brunt en supernovaexplosion (Typ Ia) där det utslungade materialet kolliderar med en grannstjärna (blå). Kollisionen ger upphov till en puls av ultraviolett ljus. Grafik: Dan Kasen.
Denna datorsimulering visar i brunt en supernovaexplosion (Typ Ia) där det utslungade materialet kolliderar med en grannstjärna (blå). Kollisionen ger upphov till en puls av ultraviolett ljus. Grafik: Dan Kasen.


Trots att Typ Ia-supernovorna länge använts som avståndsvisare är det ännu inte helt klart hur explosionen går till. Länge har det varit känt att det är en kompakt stjärnrest, en så kallad vit dvärg, som exploderar. Däremot är det inte klart om explosionen orsakas genom kollision med en annan vit dvärg eller genom material från en grannstjärna som faller ned på den vita dvärgen. Här kan 14atg och de ultravioletta observationerna från det amerikanska rymdteleskopet Swift hjälpa förståelsen. Den glimt av ultraviolett ljus som Swift iakttog 4 dygn efter att 14atg exploderat tyder på att det material som explosionen slungat ut kolliderade med en närbelägen grannstjärna. Arbetet publicerades 21 maj i en artikel i Nature där forskare vid Institutionen för astronomi (Stockholms universitet) medverkar.

Observationer från Nordiska Optiska Teleskopet (NOT) på kanarieön La Palma har varit viktiga i arbetet med 14atg. Dessa observationer gjordes medan supernovan var ung och sådana tidiga data är av stor vikt för att förstå förloppet. Supernovaforskarna vid Institutionen för astronomi använder ofta NOT för att klassificera och följa upp nya supernovor.

Projektet iPTF (intermediate Palomar Transient Factory), där astronomer vid Oskar Kleincentret vid Stockholms universitet deltar, använder ett teleskop beläget på Palomar Mountain i Kalifornien för att leta efter hastiga förändringar på stjärnhimlen (däribland uppblossande supernovor). iPTF är internationellt och leds från Caltech i USA. Från Stockholms universitet medverkar Joel Johansson, Rahman Amanullah, Ariel Goobar, Francesco Taddia och Jesper Sollerman i Nature-artikeln. Huvudförfattare är doktoranden Yi Cao vid Caltech.